Jag har sjungit i en gammal kyrka

Det har på senare tid blivit tydligt att det bor en pysseltant i mig - en som plötsligt måste arrangera blommor i vaser, binda kransar och, visade det sig, höstpimpa kopparkitteln vid ytterdörren. Jag har upptäckt att jag tycker att det är oförskämt roligt, även om slutresultatet inte alltid blir som jag vill. Men att dekorera med höstfärger är lite som att sjunga i en gammal kyrka. Det blir bra hur man än gör.

Jag plockade lite allt möjligt från trädgården: aroniakvistar, äpplen, nypon, fläderbär, ormbunkar och mossa. Ett par små murgrönor hade jag kvar sen i somras. Jag vet inte hur länge allt håller sig, men jag fårväl byta ut det som vissnar eller skrumpnar. Kronan är en favorit hela året. Den ger vacker struktur när snön har fallit och gör sig extra bra med en marschall i.

Barnarbete

Tomatbyttorna är urborstade, med välkommen assistans av min 7-åring. Krukorna är köpta på Ikea och några av dem som har extra porös struktur hade det vuxit mossa på i år. Det är väl priset man får betala när de kostar en femtedel av andra 15-literskrukor i lera. I alla fall står de nu prydligt uppradade på hyllorna under uteköket. Jag erkänner att det ger en viss tillfredsställelse att det är gjort. Nu har jag lovat dottern 20 kronor om hon krattar löv också. Hon vill gå på bio med sina kompisar och sparar pengar, så  hon är redan på gång.

Sista skälvande skörden

Chilin ska jag torka och de sista tomaterna får bli grönsaksbuljong. Grönsakerna i uterummet kom igång sent i år, men växte och mognade ändå länge. Skörden blev relativt klen. Delvis för att sommaren har varit kall och regnig, men också för att jag håller på att experimentera med gödslingen. Vill använda så mycket jag kan av det naturen själv erbjuder och har i år nästan bara gödslat grönsakerna med nässelvatten. Men det är svårt att få balans. Nässelvatten är väldigt kväverikt. Det ger frodig grönska men kan också ge mindre skörd. Grönskan är för all del halva glädjen med odlingarna, men nästa år ska jag nog köpa färdigt långtidsgödsel till en del plantor att jämföra med.

Minusgrader

Kallt i natt. I går kväll kom den första snön men luktärtorna står skyddat intill väggen och överlevde säsongens första minusgrader. Satt på bänken bredvid, tittade ut över snön och kände den somrigaste doften av alla. Hoppas att rosmarin, kyndel, citronverbena och timjan klarar sig i kryddtrappan tills i morgon. Då ska de ner i krukor och in i frostfritt uterum över vintern.

Linjerna i trädgården

Jag älskar långa böjar. De stora svepande linjerna skapar en rörelse som jag tycker känns vänlig och inbjudande. Jag har låtit de långa svängarna komma tillbaka på flera ställen i trädgården. De mjukar upp vår strama villa, är en prydnad i sig själva och känns mycket mer förlåtande än raka linjer vilket kan vara bra för en låt gå-trädgårderare som jag. Det är viktigt att få precis rätt böj på bågen för att ge ett harmoniskt intryck. Själv lade jag ut en trädgårdsslang för att hitta rätt, och sprang många vändor in i huset, upp på berget och ut på balkongen för att se hur linjen tog sig ut från olika vinklar innan jag bestämde mig.

Linjerna har jag markerat på olika sätt i trädgården:

Med buxbom: Dagarna innan jag fick höra talas om buxbomsdöden förverkligade jag min dröm om en buxbomshäck. Dålig tajming kan man tycka. Jag blev lite matt men än så länge har den klarat sig och nu har jag tagit en massa sticklingar för att kunna förlänga bågen så småningom. Jag vågar inte köpa flera plantor. De kan vara smittade och jag har ändå en liten förhoppning om att min häck ska klara sig från detta svamputbrott. Annars får jag väl ersätta den med något annat.

Med gatsten: En annan båge i trädgården har jag markerat med storgatsten som låg i högar på tomten när vi köpte huset. Fördelarna är flera: gräsmattan framhävs som en plantering, kontrasten mellan stenen och det gröna är en prydnad i sig och vi slipper trimma gräskanten eftersom det går att köra på stenen med gräsklipparen.

Och med odlingsbänkar:
Stenläggning runt hela gräsmattan är inte nödvändigt för att få fram bågformen. I stället har jag valt att placera odlingsbänkarna i linje för att markera formen. Man kanske kan sätta krukor, buskage eller en tvättlina för att ge samma känsla av upprepning, men det har jag inte testat.
Nu har jag i och för sig nya planer för den delen av trädgården, jag hinner inte med grönsaksodlingarna och bänkarna ska flyttas till en annan plats så småningom, men formen vill jag behålla.

Vikten av att vänta

Jag vet inte exakt vad detta är för träd. Näst intill svart stam, stora sylvassa taggar och vita små blommor på våren. Det har någon gång självsått sig i en bergsskreva på berget i min trädgård och de första åren här i huset var jag sugen på att ta ner det. Det enda som hindrade mig var dess strategiska placering. Det skulle vara svårt att få något annat att etablera sig där.

Det var tur att jag avvaktade. I dag är det ett av mina favoritträd i trädgården. Blomningen är tidig. Innan något annat slagit ut ger den vita plymen en fantastisk kontrast till den närliggande lönnens ljusgröna bladsprickning. Annars blir trädet aldrig speciallt frodigt, i stället står de svarta stammarna skulpturalt mot bakgrunden året om. I somras planterade jag en Rosa Helenae som ska få klättra upp i grenverket. Risken är väl att den täcker de vackra stammarna helt så småningom, men vi får se.

Höstträdgården

I dag är det som om en höstromantiker har varit här och ljussatt min trädgård. Det släpande förmiddagsljuset ger en fantastisk färg på allt det röda. Prydnadslönnen planterade jag för några år sedan. I början stöttade jag den för att få den att växa rakt, men det har jag gett upp nu. Den får svänga som den vill. Just i dag är den väldigt vacker som den är, med det gulnande självsådda körsbärsträdet som fond.

Städa inför vintern

Nå, man har ju inte oändligt med tid och för en del kanske trädgårdslusten börjar avta, men egentligen bör det fixas rejält därute nu. Allt du gör har du inte bara glädje av till våren, utan också hela vintern. Städa bort grenar, klippa gräskanter, ta bort vanprydande perenner - tänk på att du ska vara nöjd med vad du ser när du tittar ut genom fönstret de kommande månaderna.

Visst, det bästa är att lämna de vissna perennerna till våren och det gör jag också för det mesta, men när de ser för tråkiga ut tar jag i alla fall bort det torra. Det kanske inte är optimalt men det är ju inte bara sommarens fägring som har betydelse.

Två knölars djup

Mitt favoritträdgårdsprogram, Gardeners design, eller Året i trädgården som SvT lite oinspirerat har valt att kalla serien, har slutat för säsongen. En stor sorg för mig, men jag har förstått att den har sänts i evigheters evighet i England, så jag borde kunna hitta en hel del gamla avsnitt på nätet att frossa i under vintern.

I sista avsnittet för i år lärde jag mig i alla fall att tulpaner har större chans att blomma om år efter år om de planteras djupt. Jag vet inte om det stämmer. Jag har annars hört att lökväxter själva ser till att hamna på det djup där de trivs bäst. Och att det är vissa sorters tulpaner som kommer tillbaka, medan andra bara är designade för en blomning. Men för säkerhets skull stoppade jag ner mina sista tupaner extra långt ner i jorden, på två knölars djup. Det skadar väl inte tänkte jag.

Ullungrönnen

När hösten börjar visa sitt sämsta ansikte med ett tjockt grått molntäcke, ett konstant duggregn och nästan inget riktigt dagsljus alls, har ullungrönnen Sorbus Commixta "Dodong" sin höjdpunkt. Den är spektakulär och dyker numera upp lite varstans. Den lyste rött från minst tre villaträdgårdar som jag gick förbi här i Örby i dag.

Själv är jag lockad, men kluven. Jag bor i en ganska tidstypisk villa från 1956 med grov sandfärgad rappad fasad. Ullungrönnens finflikiga lite sirliga blad passar inte riktigt. Jag är rädd att den inte smälter in. Jag är ingen hardcore stilfascist som bara har  50-talsväxter i min trädgård, men den här ser lite för exotisk ut för att jag ska vara bekväm. 

För mig är det viktigaste med trädgårderandet att skapa rätt känsla, och om något stör harmonin spelar det ingen riktig roll hur vackert det lyser. Har dock inte bestämt mig. Jag hoppas att om jag hittar rätt sammanhang till en ullungrönn därute kanske jag kommer undan och kan plantera en i alla fall. För den är vacker. Och man kan aldrig få för mycket fägnad så här i slutet av oktober.

Nu är det bara att vänta

Tulpaner är magiska färgklickar till våren. Vecka ut och vecka in står de, nästan provocerande färgglada och dominerar sitt sammanhang. 300 nya tulpaner kom förra veckan ner i jorden här hemma. Jag beställde dem, precis som jag har gjort de senaste åren, från holländska Eurobulb Väldigt bra kvalitet, jämförelsevis billiga priser och nästan alla tulpaner jag har satt har också blommat om flera år i rad.

I år utökar jag tulpanvurmen med en rabatt på baksidan. Jag köpte helt enkelt en färdig mix av den holländske trädgårdsdesignern Alie Stoffers. Hon gjorde den till trädgården De tuinerie. Tycker den ser vacker ut. Tänker kanske blanda i lite orange, men har inte bestämt mig ännu.

Det här har jag dragit på

Mitt livs första blogginlägg är detta. Jag har dragit mig för att ge mig hän. Vad kan jag bidra med? Till slut har jag bestämt mig för att jag inte måste tillföra något. Jag mår bara bra av att dela med mig. Och kanske hittar jag likasinnade på vägen.

Så detta är en blogg om min passion - växter och träd, min trädgård och andras.