Puh, jag hann med det sista

Tulpaner kan jag väl aldrig få för mycket av? Jag kunde i alla fall inte motstå. Wäxthuset hade lökrea och jag var tvungen att beställa lite påfyllning. Häromdagen kom 150 jättefina lökar. Hade tänkt sätta dem i krukor men kom plötsligt ihåg att förra gången jag testade det slog inte en enda ut. Så nu petade jag ner dem i en odlingsbänk över vintern. Till våren petar jag upp dem och ner i krukor. Och jag hann innan vintern kom.

Tips till mig själv

Salvia nemorosa Caradonna är en av mina absoluta favoritväxter i trädgården. Den djuplila färgen, de mörka stammarna och den stadiga, uppåtsträvande strukturen gör den helt fenomenal. Drömmer om ett hav av dem men de är inte fröäkta och jag vill väl inte lägga hela trädgårdsbudgeten på att köpa salviaplantor. Delning går också för långsamt. Det är oklart varför jagtänker på min salvia just nu (kanske för att jag satt och jobbade med något inkomstbringande men helt oblomsterrelaterat), men den kan så klart sticklingförökas. Vilket jag inte har testat. Efter lite googlande tycks det vara lämpligast i slutet av juni. Så nu har jag lagt in en påminnelse till mig själv i min kalender. 15 juni får jag ett meddelande på datorn. För säkerhets skulle får jag ett till en vecka senare. Och en vecka senare. Så med lite tur bör jag ha i alla fall ett litet hav om ett par, tre år.

Blommig fredag - Ett tips

Det här med Blooming friday, eller Blommig fredag, är en strålande grej. Helena som har bloggen Bland rosor och bladlöss lägger ut ett tema på inlägg. Denna vecka får de trädgårdsbloggare som vill dela med sig av ett tips. Och här är mitt: Fota i stället för att anteckna. Många gånger har jag börjat att skriva ner alla växter jag har i trädgården. Det tar på tok för lång tid. Numera fotar jag det jag behöver minnas med mobilen. Den ligger alltid i fickan ändå. Den här bilden hjälper mig att minnas att det är en Brokbladig blåtåtel som är planterad vid min portal. Den påminner mig dessutom att jag fyndade den för tio spänn på Zetas. Det kan ju vara roligt. Så här gör jag med allt möjligt. Jag fotar fröpåsar jag har sått, rabatterna i olika tider för att minnas vad jag behöver komplettera med och viner jag gillar för att minnas vad de heter. Allt ligger i telefonen. Naturligtvis borde jag sortera bilderna men än så länge räcker det att se dem för att jag ska minnas. Och jag vet alltid vart jag ska leta.

 Den här bilden hjälper mig att komma ihåg att jag har sått alpmartorn...

...och den här bilden hjälper mig att komma ihåg hur många.

Bland rosor och lavendel

Doften av rosor och lavendel låg tung i luften när jag steg in i den fantastiska rosenträdgården på Hellekis säteri på Kinnekulle i juli. En rundel, med dubbla rabatter, omgiven av välklippta häckar gav en vacker inramning till rosorna. Utanför rosenträdgården sträckte sig en lång perenngång mot själva godset. Allra bäst var nästan parken utanför med den stora samlingen av lövträd. Väl värt ett besök.

God jul Åsa, det är du värd

En stor låda låg och tog upp väldigt mycket plats hos vår lokala kioskhandlare/Schenkerombud. Jag tyckte nog han muttrade lite. Det hann ligga ett par dagar innan jag tog mig dit.

I paketet låg mina julklappar till mig själv. En kungakrona i maxiformat, ett litet hönsnätshjärta och en metallkrans från Eldgarden att fylla med vad jag vill. Jag har inte hunnit använda dem ännu, jag drar ut lite på invigningen, men jag vet att de ligger och väntar på mig. 

Framgång utan motstycke

Jodå. Vänner har klagat på att de inte har kunnat skriva kommentarer här på bloggen, men nu går det. Jag tror jag har ändrat inställningarna så att du inte ska behöva vara inloggad på Blogger för att kunna kommentera. Kan ha ändrat några andra funktioner på kuppen. Jag prövar mig fram. Så skriv, skriv, skriv. Ris och ros. Jag blir glad för båda.

Där nere är det redan vår i luften

En trappa ner, under lysrör, står 26 nyplanterade sticklingar. Jag klippte ner mina pelargoner litegrann för ett par dagar sedan och jag har svårt att slänga så jag sparade så många sticklingar som får plats på en hylla. De får chansen att rota sig i mitt förråd under vintern. Jag blir glad av att gå in där och titta på dem. Här uppe på mitt vardagsrumsbord står de sista pelargonblommorna. De är nästan otillständigt svulstiga när de samlas i en vas. En bjärt kontrast till det annars allerstädes närvarande mörkret.

Ack, att sitta och drömma i Hannus trädgård på Kinnekulle

Om man nu vill gnälla lite får man väl ändå säga att den gångna sommaren var osedvanligt usel. På mina fem semesterveckor fick jag väl två fina dagar. En av dem var jag på en speciell brygga där jag trivs särskilt bra. Och den andra var jag på utflykt i Kinnekulles öppna trädgårdar. Äntligen pallrade jag mig iväg till Hannu Sarenströms trädgård. Och blev förälskad. Jag brukar säga att jag egentligen inte bryr mig om vackra växter (lite ljug, men för argumentationens skull) - jag vill bara åt de känslor växter kan framkalla. Detta har Hannu Sarenström lyckats med. Han framkallar kärlek. Jag älskar hans trädgård. ÄLSKAR den. Nu sitter jag och funderar på hur ALLA hans idéer bäst tillämpas hemma hos mig.

Jag började dagen efter besöket bygga en bänk av gamla nötta plankor från min svärfars lada. Jag blev sjuk så jag hann inte färdigt innan semestern tog slut, men sitsen ska bli hallonröd. Jag ska kalla min bänk Hommage till Sannus stege. 

Vem skulle inte vilja äta middag här? Gillar den gjutna plattan som golvbeläggning på uteplatsen.

Lite ogräs i gruset vid boden. Det skulle jag också ha. Om jag hade en bod. Eller nåt grus.

Stommen i trädgården, buxbomshäckar med nepeta och jättedaggkåpa. 

Limegrönt är bland det bästa man kan ha i trädgården. Lite lila som kontrast på det.

En snudd på övervuxen bänk med en ståtlig bronsstaty gömd i grönskan.  Jag tycker  om balansen mellan vildvuxenhet och ordning. Den är svår.

Jag är svag för svängar. Dock tveksamt om stolen håller för att sitta på.

Lavendeltussar har letat sig ut i gruset, förmodligen med lite hjälp. Konstigt, för när saker letar sig ut hos mig ser det orensat ut. Men hos Hannu är det underbart.

Ännu finare bilder på denna makalöst fina trädgård finns i Hannu Sarenströms böcker. Och på http://hannu-s.blogspot.se.

Perenna flickvänner

Den danska bloggsajten Havefolket har en fototävling på temat Staudekaerester. Danska är inte svårt att läsa men där gick gränsen. Som tur är finns Google translate som översatte det till perenn flickvän. Ett ljuvligt poetiskt namn för växter som passar ihop. Eftersom jag var i Enköpings parker med min lilla trädgårdsförening i somras kommer jag skicka in ett bidrag. Jag fastnade för de här perenna flickvännerna i Drömparken: Martorn Eryngium giganteum Miss Willmott's ghost och Astilbe Purpurlanze.

Godnatt Selma och farbror Harald

Äntligen står pelargonerna i vinterväxthuset. Det är Mårbackapelargoner uppblandat med lite rariteter och en och annan fin lågprisplanta. Och så lite kryddväxter och ett olivträd. Den här gången tog jag bort alla blommor och klippte ner pelargonerna lite. Någon sade att de vilar bättre då och blir lättare att få igång i vår. Jag har inte förmått mig kasta högen sticklingar jag fick. De står i vatten därute och jag funderar på att sätta dem i jord och ha dem inne under växtbelysning i vinter. Det borde väl gå?

Vinterväxthuset från Willab garden köpte jag på Blocket för 700 spänn förra sommaren. Nedmonterat är det som ett plockepinn men i år hade jag i alla fall skaffat en beskrivning så jag överlevde byggandet med vettet i behåll. Det bor nu i vårt kombinerade uterum och växthus och jag håller frostfritt med en fläkt inne tältet. När jag hade fått upp det i dag och gjort klart allting runt omkring fick jag en kort stunds lyckosvindel. Tänk, dit kan jag gå ut när jag vill i vinter, sätta mig på en stol och klappa på pelargonbladen och drömma om våren.

Lite loppis, lite Willys och lite mossa

Jag hann inte städa i fredags. Jag borde städat i går i stället, men det var roligare att ta hand om den där bunten nejlikor jag köpte på Willys för 29,90 häromdagen. Jag tog en grön loppisglasskål och lade ett  loppisglasblock med hål för blommor i botten. (Heter det nåt speciellt?) Ovanpå en kula invirad i mossa, och sen blommorna  runt. Jag försökte bygga uppåt men det är svårt när man inte har nån oasis. Nåväl. Det här duger så länge nejlikorna står sig. Jag har fortfarande dammigt i hörnen. Men i fönstret är det fint.

Vila i frid

Här vilar alpmartorn, jättedaggkåpa, rosa spetsmössa, echinacea, krollilja, löjtnantshjärta, trädgårdstrift och skuggviolruta. Må de återuppstå till våren. Det är första gången jag försöker mig på höstsådd efter konstens alla regler och jag tänker som vanligt när jag odlar att om jag testar många sorter borde väl nån lyckas. Fem fröportioner till ligger och väntar på att få komma i jorden. Det ska jag ta tag i i helgen.

Man måste ju prova

I vissa länder görs det mjölk av de här. Jag misstänker att de länderna har lite varmare sommar än vad vi har här i Sverige. Jag skördade i alla fall min jordmandel i dag. Stor är den inte, men förbluffande smakrik. Konsistensen är lite trådig, men det beror nog på solbrist. Hittade den i Impectas katalog i våras och det var kul att testa i alla fall. Kanske kör igen nästa år om jag tror på en varm sommar.

Blooming friday - en ljusglimt

Visst försöker jag tänka positivt. Det är mysigt med november. Tända ljus, dricka te och sitta vid brasan. Men det hjälps inte. Jag tycker ändå att det är för mörkt. Det här är väl möjligtvis det enda som är riktigt bra. Eftersom solen bara tar sig över trädtopparna så här års blir det lätt ett strålande fint släpljus. Bilderna liksom tar sig själva. Fenomenet kommer bara någon gång i veckan och varar kanske en kvart eller så, men visst - det är en ljusglimt.

P.S. Hakar härmed på Blooming friday-temat på alla fina trädgårdsbloggar jag läser. Hoppas jag gör rätt nu.

Mellan två trädgårdar

Vill blogga men måste jobba. Tänker att jag ändå kan bjuda på en bild från Kinnekulle i somras när jag åkte runt i öppna trädgårdar. Den här hittade jag mitt emellan två utflyktsmål. Trädgårdarna kanske jag visar någon annan dag.

Möte i mörkret

Jag är ensam. Ljuset inifrån når precis fram till bänkarna med ljung och en som håglöst har placerats precis invid dörren men hyllorna, sommartid lockande med färg och liv, gapar tomma. Regnet smattrar mot plåttaket. Den fuktiga novemberkylan biter i mina händer. Ett ljud får mig att vända mig om. En välfriserad blond kvinna tittar ut genom dörren, men försvinner snabbt in igen. Tystnad nu. Jag söker mig längre ut i mörkret, utanför taket. Jag känner regnet tränga in under kragen i nacken men jag bryr mig inte. Jag har väntat länge nog med att köpa den påse jord jag behöver för höstens sista frösådd. Jag trevar mig fram och är nästan framme vid jordsäckarna när något blänker till. Är det en skylt? Kisande tar jag ett par steg närmare. REA 70%. Händerna hettar till. Mina våta kinder känns ljumma nu. Jag skrattar tyst för mig själv.

Tre japanska järneksplantor och en flätad pilbuske senare åker jag hem från perennavdelningen på Plantagen i Farsta. Jag har vadderat några lerkrukor med hyvelspån. Så ska de klara sig över vintern är det sagt. Japansk järnek lanseras av vissa trädgårdshandlare som ersättning för den svampsjukedrabbade buxbomen och de lovar en lättskött växt med god tillväxt som passar bra för låga häckar och formklippning. Och så är den vintergrön så klart. Andra säger att den är kinkigare än buxbom, växer långsammare, är petig med jorden och behöver rätt läge för att trivas. Vi får se. Det var ju 70 procents rea, så jag har råd att testa. Och ja, jorden kom med den också så om inte annat borde jag ha några spirande perenner framåt våren.

Jag blir så glad av grönt

Vad är ljuvligt mjukt och grönt, doftar underbart (om man sticker näsan i den) och växer tjock och generös på berget i min trädgård? Jo, mysig, maffig mossa. Jag lade lite i ett fågelbad. Det råkade ligga ett överblivet Ingrid Marie på marken bredvid så det fick bo ovanpå, men egentligen klarar sig mossan så fint själv. Särskilt med lite sol på. Läste i Helenas hem och trädgårds blogg om vad som gladde henne mest i trädgården nu i november och det fick mig att fundera. Nu vet jag!

Pippi på pynt

Godafton. Nog är det nödvändigt att ha en stork i trädgården. Bara det är rätt stork. Det duger inte med vilken avskavd fågelusling som helst. Denna fick jag (och min man, men mest jag) i födelsedagspresent av goda vänner i somras. Den är av trä och skulle förmodligen må bäst av att flytta in under vintern, men jag tänker att den är så snygg nu med frost på. Och är det någon gång trädgården behöver pyntas så är det så här års. Den får stå kvar.

Det där med trädgårdspynt är annars en känslig historia. Det måste vara rätt i sammanhanget för att förstärka stämningen du försöker skapa. Är pyntet det minsta lite fel på platsen förstör det i stället. Men enda sättet att veta om det passar är att försöka. Flytta runt och känna efter.

När det blir rätt älskar jag pyntet. Och visst kan det vara jättesnyggt med gräll plast och svulstiga statyer, men själv har jag svårt att placera det. Det enklaste sättet att få pyntet att passa in är annars att använda naturliga material, gärna lite avskavda men det blir de ju ganska fort i ändå utomhus, och placera dem i skymundan. Jag har till exempel en fantastisk liten Blocketköpt flodhäst i betong som står långt bak en rabatt under ett träd. Den pockar inte på uppmärksamhet förrän man kommer i närheten, men då tillför den desto mer. Tycker jag i alla fall.

Varför man bör hålla sig väl med västgötska bönder

Jag hyser varma känslor för västgötska bönder. Rent generellt. Just den här tyckte nog att jag var konstig som ville ha den gamla tvättunnan som legat och skräpat i min svärfars lada i evigheter. Jag erbjöd mig att köpa den men han var bara glad att bli av med den. Min mans vänliga kusin fraktade åbäket med lastbil upp till Stockholm och här står den nu. På berget. Vid en buske. Den har stått på lite olika platser i trädgården och jag har inte hittat något perfekt ställe. Kanske gör jag vattentunna av den till våren. Men den är så fin som den är.

Krukor på ett räcke

Jag gillar det som inte är sprillans nytt. Särskilt utomhus. Men jag vägrar att köpa avskavda grejer med patina som inte tiden har gett dem. Det känns som den yttersta konsekvensen av förbrukningssamhället - fejkad ålder. Alltså: när jag inte hittade några gamla fina lerkrukor på loppis fick jag köpa de här nya, orangelysande. De blir snart matta de med.

Som den Blocket-fan jag är letar jag annars alltid trädgårdsgrejer på nätet. Krukhängarna köpte jag i våras för 50 spänn hos en tjej nån kilometer härifrån. Jag har haft penséer, pelargoner och nu cyklamen i. Tanken är inte bara att pimpa trappräcket. Trappan förbinder vardagsrummets balkong med trädgården och landar på altanen. Några växter på räcket räcker för att skapa samband och göra gränsen mellan inne och ute mer flytande. Jag har funderat på att ha klätterväxter i räcket men jag har inte kommit på någon praktisk lösning för detta ännu. Tills vidare har jag i alla fall mina små krukor. Men cyklamen börjar se lite medtagen ut så snart får jag hitta något vintergrönt.

Med andra ögon

Det bästa med att ha en blogg är att du börjar se i bilder. Och när du ser i bilder ser du plötsligt allt det vackra omkring dig på ett annorlunda sätt. Jag var ute med kameran och såg plötsligt min namnlösa alunrot i ett helt nytt ljus, slokande och omgiven av höst. Det var fint.

Mitt sorgebarn och största tillgång

Otaliga är de projekt jag planerar i mitt huvud. Ofta har jag därför en tendens att bara se allt jag inte har gjort ännu. Så fort en plan är verkställd hamnar jag i tanken redan i nästa projekt. Det är en dålig ovana som jag medvetet motarbetar så gott jag kan.

Längst bak på vår tomt har vi ett berg som övergår i skog. Det ger liv och dynamik till trädgården och jag älskar att det finns där, men det har en tendens att bli helt översållat med gräs. Det är vackert i juli när allt är klorofyllstint och vajar i vinden, men övrig tid är det tråkigt. Överväger att spola bergsskrevorna rena med högtryckstvätt för att kunna få in annat. Planerar ett litet trädäck till höger i bild, en trätrappa där plankan ligger nu och funderar på om jag på något sätt kan förstärka sikten in i skogen som finns mellan träden mitt i bilden. Jag tänker och tänker och tänker men har mycket svårt att bestämma mig. Kanske tar jag tiden i vinter och gör en noggrann plan.

Fina fisken med variegerat miscantus

I augusti när jag kom hem från semestern och rådjuren hade kalätit allt i min stora kruka på altanen köpte jag det här onamnade, yviga, variegerade miscantusgräset på rea och satte dit. Det har fyllt sin funktion i tre månader. Nu övervintrar det i en av mina odlingsbänkar bredvid en delad blekrosa kärleksört. Hoppas att det trivs. Jag tycker det är väldigt snyggt.

Avsvär mig allt ansvar - typ

Ett påpekande från trädgårderaren så här när jag har öppnat en smula på förlåten till mitt testprojekt: jag kan inte det här med att blogga. Ännu. Jag upptäckte till exempel att när jag började följa andras bloggar på Blogger hittade de till min. Trevligt såklart, men tidigt i processen eftersom jag känner mig så osäker på hur man gör ännu. Dessutom har jag inte hunnit fixa nåt med utseendet och andra planer jag har, så ni som råkar hamna här nu - ha tålamod. Hjälp mig gärna att komma vidare med kommentarer, eller titta in igen om några månader så kanske jag har hittat formen.

Tinande prydnadsgräs

Jag borde skrubba uterummet från golv till tak inför vintern för att få bort all smuts och ohyra så att de inte har chans att komma tillbaka nästa år. Men det är så mycket roligare att gå runt med kameran i trädgården dessa dagar. Det vackra släpande höstljuset gör det så lätt att se allt det vackra. Som ett grässtrå när frosten tinar.