söndag 15 september 2013

Man borde varit mexikan

Dahlia pinnata Helena
Dahliarabatten i Botaniska trädgården i Göteborg försätter mig just nu närmast i extas. Den ena magnifika skapelsen efter den andra förstummar mig. Hur kan något vara så fulländat? I går besökte jag parken och blev helt betagen.
Man borde helt enkelt ha varit mexikan. Det är därifrån de flesta dahlior tycks härstamma. För en hämmad, sparsmakad svensk som jag kan överdådet i en dahlia nästan kännas påträngande, och just därför blir reaktionen på botaniskas kanske 30 meter långa och tre meter djupa rabatt med hundratalet dahliasorter nästan fysisk. Den är helt överväldigande.

Dahlia pinnata Engelhardts matador står i lätt skugga under ett äppelträd.
Beroende hur ljuset faller på den upplevs den som röd, knallrosa och aprikosfärgad och liksom självlysande.




Dahlia pinnata Marys Jomanda är en klar favorit. Pompomdahlior är svårslagna i skönhet tycker jag. Jag är i och för sig förtjust i de flesta växter som har en tydlig form. De är lättare att kombinera med annat. 

Dahlia pinnata Oriental dream. Rosa blommor och rödbladigt blir nästan alltid snyggt  tillsammans.

Efter ett par timmar i Botaniska började dottern ledsna. Men jag hade svårt att sluta plåta...
– Kolla mamma, en Yohio-dahlia, sa min åttaåring när hon fick syn på Dahlia pinnata Sorbet. Associationen till melodifestivalfrillan är klockren tycker jag.

Dahlia pinnata Downham royal i skön samklang med en rosa variant som jag inte minns namnet på.

Den här pompomdahlian gjorde mig lycklig inombords. En bit över två meter hög och full med stora citrongula solar som lyste ner på mig. 

Jag vet att uppdraget för Blommig fredag var att visa vad som blommar i min trädgård just nu, men det här får duga. De växer förvisso i Göteborg och jag är redan tillbaka på hemmaplan i Stockholm, men jag älskar dem som om de var mina egna...





onsdag 11 september 2013

Det där med näpna kjolar än inte riktigt min grej, men det här...

Jag lyckades tappa bort fröna av Törnrosas kjortel som jag fick i Trädgårdsamatörernas fröbyte i vintras. Nån gång i april hittade jag dem igen. De ska sås tidigt, helst redan i februari, så de kom i jorden på tok för sent. Det är därför först nu som den börjar växa till sig ordentligt, men jag är redo att bekänna min kärlek. Så gullig, skir och näpen, samtidigt så stark och frodig och slingrig. Den har vackra gröna blad och mängder av färgstarka klockor och klänger på ett armeringsjärn som jag har stuckit ner i jorden vid husknuten. Jag tycker den gör sig extra bra mot vår grova rappade fasad.

För andras septemberfavoriter, besök Anna Vattenkanna.


Rådhusvinet försöker svälja kärleken

Rådhusvinet växer på en på tok för liten spaljé. Den var aldrig riktigt tänkt för rådhusvin, först bara för en sommars tomater, men sedan gick tiden och numera har rådhusvinet tagit över både den och stora delar av buskaget intill. Jag älskar frodigheten, även om jag inser att jag nog måste börja inkräkta lite på friheten för omgivningens skull. Bredvid spaljén har jag en odlingsbänk där jag ställer plantor jag inte riktigt vet var jag ska placera ännu, till exempel ett gäng kärleksört som jag delade i höstas. Imponerande ändå att de blommar trots rådhusvinets smått kvävande kärlek.

tisdag 20 augusti 2013

Tre nostalgiker i min trädgård

Bara så att ni vet. Egentligen är jag ingen nostalgiker. Men vissa växter har en förmåga att väcka känslor hos mig som är svåra att nå på annat sätt. I år har jag odlat tre av dem.


Luktärter är till exempel nästan en nödvändighet för att det ska bli sommar. Det räcker med en enda utslagen blomma så fylls hela luften av minnen. Den skira formen, de vackra färgerna och - givetvis - den himmelska doften. I år odlar jag Fransiscus cupani och Queen alexandria. Hemma i min barndoms trädgård i Ugglum utanför Falköping i Västergötland odlade också pappa luktärter mot vår faluröda laduvägg. Jag förlorade min pappa ganska tidigt, och kanske är de minnena därför extra viktiga för mig. Eller kanske är det helt enkelt så att de flesta känslor upplevs som starkast när man är barn. I vilket fall är det få växter som gör mig så lycklig inombords.

Vanligtvis väljer jag växter efter form, färg och frodighet i min trädgård, men i år har jag också 80-taligt pastellfärgade sommarastrar, Queen of the market. Färgblandningen är egentligen väl bjärt för min nuvarande smak och de passar inte riktigt in bland mina annars ganska diskreta rabatter, men jag älskade de här stora blommorna som barn. De stod i stora sjok i rabatten intill grusplanen och jag fick plocka dem. Så när jag fick den här påsen i våras kunde jag inte motstå att testa. De växter överdådigt och har varit väldigt enkla att ha att göra med, så i mer enhetlig färgställning kan de nog få komma tillbaka.




Min sista nostalgiblomma denna säsong är ringblomma, Black-Centered Orange Princess. Jag älskar den. Ringblommor får mig också att minnas bra saker. Och i lagom stora portioner är nostalgin en fin känsla att fyllas av när man går ut i sin trädgård.

torsdag 15 augusti 2013

Svart spets på trädgårdsvis

Black lace, svartbladig fläder, måste vara en av mina allra vackraste buskar. Den har i stort sett inga nackdelar, utom möjligen att bladen vissnar snabbt när de plockas så de inte går att använda i buketter. Bortsett från det fungerar denna buske nästan överallt. Den växer snabbt, fyller ut utan att bli ogenomtränglig, tål beskärning och passar till de flesta stilar. Min står intill husväggen i norrläge i en kruttorr rabatt. I slutet av juni blommar den med rosa fläderblommor som doftar fantastiskt och nu i augusti får den glansiga svarta bär. Tillsammans med höstanemonen här är den anslående.

onsdag 14 augusti 2013

Snygg, lättskött och pålitlig

Echinacea purpurea Magnus. I augusti finns det få växter som slår denna i min trädgård. Den står stadigt, blommar pålitligt och passar i stort sett överallt. En del plantor har jag sått själv, och eftersom den inte är fröäkta kan den variera lite i utseende, men det gör ingenting tycker jag. Den är lättsådd i alla fall, även om man får ha lite tålamod. Det tar ett par år innan den börjar blomma.
Hos mig står den tillsammans med tåtelgräs och blodtopp. Månadens favoritväxt för mig.

Andras favoriter i augusti hittar du hos Anna Vattenkanna.



Snyggsnygg vårtbitare på besök



Se här, en sån tjusig vårtbitare som hittade in i mitt uterum. Väldigt snygg och matchar bladen på mårbackan perfekt. Jag tror att det kan vara en ekvårtbitare. Eller vad tror ni?


Jag har kommit av mig en smula med bloggandet i sommar. Har varit sjuk och bara orkat med det nödvändigaste men nu är jag back in business. Jag har saknat er och har oändligt många inlägg som väntar i mitt huvud på att få komma ut nu!

tisdag 14 maj 2013

Tulpanknark

Det sägs att en tulpanlök en gång i tiden kunde kosta lika mycket som ett hus. Riktigt så mycket behövde jag inte betala när jag köpte överblivna lökar för 50 procent på Wexthuset i höstas. Jag petade ner dem i drivbänkarna i november, plockade över dem i krukor när de började titta upp för ett par veckor sedan, och nu är de här. Tulpaner är bland det bästa jag vet. Värda minst ett hus.


söndag 5 maj 2013

Förtrollande tulpaner och en dikt på tyska

Tulipa humilis violacaea Black base. Vad finns att tillägga? Mitt förra inlägg handlade om samma växt, men jag måste ändå visa detta underbara tillskott i trädgården en gång till. För en vecka sedan stod knopparna och nickade lite försiktigt och vänt, men nu har de mognat och blygseln är puts väck. De strålar. Rabatten där de står är ganska nyanlagd men om ett år eller två är tanken att de ska stråla mot ett hasselörtstäcke. 


För övrigt är det ont om tid att blogga just nu. Min tysklärare lärde mig en gång för länge sen att recitera Heinrich Heines dikt 

Im wunderschönen Monat Mai als alle Knospen sprangen, 
da ist in meinem Herzen, die Liebe aufgegangen. 

Im wunderschönen Monat Mai, als alle Vögel sangen, 
da hab ich Ihr gestanden, mein Sehnen und Verlangen. 

Det är många fåglar som sjunger och knoppar som spricker nu. Bråttom bråttom. Mycket att stå i för en trädgårdsfanatiker.


söndag 28 april 2013

En sån skönhet


Den vita krokusen jag skrev om i förra inlägget har börjat krokna nu och har inte många dagar kvar. I stället har det så vältajmat tittat upp en ny kärlek, Tulipa humilis violacaea Black base. Det är mitt första försök med botaniska tulpaner och fastän de inte ens har hunnit slå ut än misstänker jag att jag kommer att behöva fylla på av den här sorten i höst. Det enda misstaget jag tycks ha gjort är att inte placera dem tillräckligt tätt. De beställdes i samma vända från Eurobulb som krokusen och vem kan motstå en tulpan som den här? Den är ungefär 15 centimeter hög och ska, som alla botaniska tulpaner, återkomma från år till år. När det gäller tulpaner har mitt habegär bara vuxit de senaste åren. Finns det en vackrare blomma?


torsdag 25 april 2013

Krokuspölen


Jag drömmer om ett vitt krokushav. Det är en ganska färsk dröm för mig, i jämförelse med andra trädgårdsdrömmar som jag har närt mycket länge. Mina första krokusar planterade jag hösten 2011. Jaghar aldrig varit nån krokusfantast, men köpte några lila och gula som fick bo i en rabatt för att ge lite tidig vårfärg bara. Jag tyckte att de fyllde sin funktion så i höstas köpte jag några fler när jag ändå beställde lökar från Eurobulb. Det blev några till i samma rabatt och dessutom ett gäng vita Crocus Jeanne d´Arc som jag petade ner i gräsmattan på enklast möjliga vis: jag körde ner en spade snett, gläntade lite på locket, slängde dit lökarna och släppte ner locket igen. Krokusarna kostade knappt 1,50 styck och det tog mig högst tio minuter att få dem i jorden. Och det är dessa som nu har gett upphov till mina drömmar om ett tidigt krokushav. Än så länge är det mer en pöl, men det ska jag definitivt ändra på tills nästa år. Lättförverkligade drömmar är bara onödigt att gå och dra på.


söndag 21 april 2013

Tio underbara centimeter


Gräslöken i kryddtrappan har kommit upp tio centimeter på bara några dagar. Knallgröna och fulla av liv lyser de ikapp med solen. Allt i trädgården exploderar nu. Det trängs för att komma upp och jag är fullt sysselsatt med att kratta, klippa, tvätta och skola om plantor. Jag försöker göra allt på en gång och jag njuter. Hinner bara skriva lite kort för i kväll väntar träff med vår lilla lokala trädgårdsförening. Alltid lika roligt.

söndag 14 april 2013

Våren, den geodesiska domen och min nya idol


Anders Kjellson kan vara min nya idol. Mitt i Stockholmsmässans a-hall hade hans geodesiska dom placerats, futuristisk och ufo-lik. Det handlar om ett slags klotformat växthus som används en del i USA vars form ger extra luftvolym och dessutom är portabelt. Det här monterades upp på fyra timmar. Jag tyckte att det var befriande i mässans gytter av pelargonsamlare, piff och estetik. Även om det verkligen är en estetik i detta också. Inne i domen visade han sina experimentodlingar.

Det ena var ett rörsystem med rinnande vatten där växterna enbart levde i vatten och näringslösning. Rören och rörelsen gjorde vad jorden i annat fall gör.
Det andra var ett bananträd som levde på förångad näringslösning. Systemet är utvecklat av Nasa och är väl till för att odla i rymden gissar jag. Ont om jord där. 
En pratstund visade att Anders, som synts i diverse mediala trädgårdssammanhang, dessutom har öppnat plantskola i Broddetorp utanför Falköping. Det är mina gamla hemtrakter och självklart måste man älska en man som väjer att bosätta sig i den vackraste bygden i Sverige. Som den västgöte jag är i hjärtat frågade jag vad som lockade honom dit och förväntade mig en utläggning om lockelsen i det omväxlande landskapet, bördigheten och den biologiska mångfalden. Bakgrunden visade sig dock vara att att hans biolog-fru fått jobb på Naturum vid Hornborgasjön. Och han hade sagt att han kunde flytta var som helst i Sverige bara det inte var över zon 3. Så nu driver han plantskolan Frodas vid Hornborgasjön med inriktning på ätlig trädgård. Det blir spännande att se utvecklingen. Jag är ganska säker på att jag kommer att bli en återkommande besökare.

Så ja, för alla er som möjligtvis har missat vad en geodesisk dom är är det en geometrisk figur som är byggd av sexkantiga former, med ett regelbundet inslag av femkanter. Det senare är nödvändigt för att ytan ska bli rund och inte platt. En fotboll är geodesisk. I alla fall enligt en artikel i Folket i bild Kulturfront från -97 som jag googlade. 

När jag kom hem i eftermiddag hade mina vita krokusar som jag köpte från Holland i höstas vuxit flera centimeter. Den första riktiga vårdagen. Nu händer det.


lördag 13 april 2013

Konsumera, konsumera, konsumera


Köp, köp, köp. Nytt, nytt, nytt. Jag inser att det tillhör trädgårdsmässans villkor att besökarna ska konsumera, men egentligen önskar jag mig mer växter och mindre prylar på Nordiska trädgårdar. Visst, jag köpte ett par nya zinkfat jag också, men gladast blev jag nog i LRF Medias monter. Där stod tidningarna Drömhem & trädgård och Land och arrangerade blommor i byttor från Myrorna. En ganska oglamourös sockerkaksform fick ny status med gula penséer och ett tvåvåningsfat var väldigt lämpligt för plättar i luften. Dessutom hade de haft en krukvikarskola som jag tyvärr missade. Jag tror jag blev extra glad över återanvändningstemat eftersom jag inte hade väntat mig det just där. I alternativodlarnas montrar var det mer självklart, helt enkelt. Och nog är det lite absurt att de flesta av alla nya prylar som såldes i gångarna bredvid hade tillverkats för att se gamla ut... Men nä, nu tror jag att jag måste gå på loppis och hitta en hvitpepparburk till sommarens blomsterarrangemang.


Piet Oudulf minsann

Den holländske trädgårdsdesignern Piet Oudulf säger en hel del kloka saker. Till exempel: "En trädgård är inget hushåll. Man behöver inte städa bort allt skräp."
Hans föredrag på mässan i dag var intressant även om jag inte satt på nästa bildavstånd. Framför allt måste jag omedelbart åka till New York och se hans 2,5 kilometer långa park på en gammal nedlagd järnvägslinje.

fredag 12 april 2013

Trädgårdstoppen hotas

Trädgårdsmästaren och programledaren Peter Englander susade förbi i gången på Nordiska trädgårdar för en stund sen. Jag stannade honom för att tala om att jag verkligen gillar Trädgårdstoppen. Det är ett superprogram där man får se färdiga trädgårdar i olika stilar och möta människor som delar samma passion som en själv. Samtidigt slipper man den värsta prylhetsen och produktplaceringen som finns en del andra program.
Peter Englander var i alla fall upprörd. Han sa att han var på väg till möte med TV8 och att de inte är nöjda. De vill "utveckla" programmet för att få fler tittare.
-Äh, sa Peter. Det är ett genialiskt program. Hade det gått i SVT hade det haft en miljonpublik. Det är kanalen det är fel på. Utveckla TV8 i stället.
(Oavsett ämne. Nog måste man älska en sån attityd.)
-Men kul att du gillar det. Jag behövde höra det just nu, fortsatte han.
Hurra för Peter Englander säger jag. Hoppas att han kan stå på sig och inte tvingas lämna plats till fler kockar, stylister eller vad de nu funderar på att "utveckla" Trädgårdstoppen med.

Stockholms mest bortskämda hönor?

De fem hönorna på Lena Israelssons bakgård på Söder i Stockholm torde vara stans mest bortskämda. Hönshuset har en spira av bladguld, de 167 grannarna hjälps åt att pyssla om pippifåglarna och varje vår får de befruktade ägg att ruva så det blir några kycklingar att vara hönsmammor åt. Har länge funderat på att ha höns hemma i trädgården. Nu blir jag sugen igen.

De här hönorna är inte Lena Israelssons utan tillhör Skansens idéträdgård på trädgårdsmässan. Men de är fina. Och förmodligen ganska bortskämda.

Äntligen här

Till slut har jag susat ner för backen på cykeln. Jag bor bara en kilometer från Stockholmsmässan men utnyttjar det sällan mer än en gång om året. Nordiska trädgårdar har numera en app för att besökaren inte ska missa några favoritaktiviteter. Kartan har någon sorts bugg så den funkar inte, men jag har gjort en lista för i dag i alla fall. Strax blir det Lena Israelsson som ska prata om höns i stan.

måndag 8 april 2013

Tre dagar kvar

Nordiska trädgårdar. Bara tre dagar kvar nu. Pressleget och ackrediteringen är klara och jag har ögnat igenom mässtidningen. Fastnade ingenstans. Tittade igenom programmet och inser att jag skulle kunna gå från föreläsning till föreläsning i fyra dagar. Jag har i och för sig inte tänkt att vara där mer än
två. Kruxet tycker jag är att det ofta är för basic nivå på samtalen. Jag förstår att mässan måste vända sig till en bredare allmänhet än trädgårdsfixerade bloggare, men jag vill lära mig nytt. Tipsa gärna om ni vet om något som är matnyttigt. Såg själv att Lena Israelsson ska prata om att ha höns i storstaden. Det tänkte jag i alla fall sikta in mig på för det är en liten vision jag har för min egen förortsträdgård. Några pickande hönor som går omkring och kluckar vore så mysigt. Sedan hoppas jag få träffa några av de inspirerande bloggare jag följer. Roligt ska det bli i alla fall. Fortsättning följer...

fredag 5 april 2013

Snart i en postlåda nära dig


Nästa vecka släpps första numret av Plantagens trädgårdstidning. Där har jag bidragit med några texter om smått och gott. Jag har jobbat som reporter länge och är van vid att se mina texter publicerade, men ibland blir jag extra stolt. Som den här gången.  Dels för att jag skriver om trädgård, dels för att jag tycker att tidningen ser riktigt snygg ut. Det senare är redigerarnas förtjänst, inte min. Så håll utkik. Plantagen magazine kommer gratis hem till alla villaägare. Du kan också läsa den på nätet här.

Nu knakar det i plastbyttorna

Frågan är hur smart det var att åka bort en hel påsklovsvecka från frösådderna. Jag borde ha planterat om dem först. Nog för att våren var fin nere i Västergötland. Snön smälte, blåsippor blommade och tranorna kom värdigt seglande ner mot Hornborgasjön, inte så många som de brukar vara så här års, men tillräckligt många för att ge den rätta vårkänslan. Men medan jag slog dank på vischan sa det knaaak och växte över alla bredder här hemma. De här var väl egentligen redo för omskolning redan innan påsk men nu bågnar plastbyttorna av växtvärk. Sommarblommor är snabba i starten och rosenskäran, Cosmos bipinnatus Double click cranberries, har blivit som en liten skog under växtbelysningen i kallförrådet.


Praktsalvian, Salvia splendens Lighthouse purple, har liksom svällt medan jag var borta. Jag bredsår nästan alla mina frösådder så jag hoppas att salvian inte har för känsliga rötter när jag kommer och rotar i dem.


Och zinnia Old scabiosa har blivit gänglig där den står lite för varmt i sovrumsfönstret. Jag har inga sysselsättningsproblem i helgen i alla fall. Det blir till att hjälpa några hundra små plantor att flytta till eget bo. Sån tur att solen skiner.



tisdag 26 mars 2013

Vårtecken som heter duga

Foto: Nina Burman
Blomdoften låg tung i Ulriksdals slottsträdgårdsbutik i dag. Bara att insupa. Mängder av blommor och lökar och annat ljuvligt påminner om att våren faktiskt är här. Den är bara ovanligt kall i år.

torsdag 21 mars 2013

I väntan på blomning

När solen ligger på ser det ut som om våren kanske kommer så småningom. Kylan har sinkat allting, men nog händer det saker under ytan. Mitt Prunus Accolade samlar sig för sin massiva blomning om ett par månader. En liten bit till på väg har den kommit sen förra veckan. det var mitt vårtecken, lite försenat, men det ligger väl i tiden. Fler som bloggar om dessa efterlängtade vårtecken finns på Det grå huset på kullen.

Sötflockel med blåbär

Stevia rebaudiana är en favorit, även om jag hellre vill kalla den sötflockel. I somras fick jag en planta av en väninna som hade sått själv med lyckat resultat. Herregud vad den växte. På bara några veckor i augusti och september drog den iväg med 20-30 centimeter. I höstas klippte jag ner den, torkade bladen och ställde krukan frostfritt i vinterväxthuset. I efterhand kan jag se att den nog hade föredragit att övervintra inomhus, ett par plusgrader var för kallt, det optimala sägs vara runt 10 grader, men det är i alla fall liv i den ännu.


I vinter har jag ätit jag turkisk yoghurt med blåbär och sötflockel till mellanmål nästan varje dag och ibland använder jag den i teet. Det ska också gå att baka på de torkade bladen, men jag har inte försökt. Sötflockel är mycket söt, både färsk och torkad, så det gäller att använda den med måtta, men den är godare och nyttigare än raffinerat socker. Och så är den ju hemodlad.




Foto: Impecta