Trädgårdsrealism

Jag skulle kunna välja att blogga om den här. Min medslunkna krokus som nu slagit ut bland jätteverbenorna i vinterväxthuset. Det hade blivit ett fint inlägg. Solen sken rakt på blomman när jag rullade upp dörren till bubbelplasttältet och den såg alldeles självlysande ut. Växthuset doftade gott. Vår och frisk jord. Jag blev glad. Men i dag är ingen sån dag. I dag är dagen då jag vill prata om trädgårdsrealism. Som att jag planterade om mina sista 15 pelargoner innan jag upptäckte att jag råkat använda såjord i stället för planteringsjord. Jag fick göra om allt.

Och som att jag sådde en massa rudbeckior - i såjord för all del - men tappade lådan upp och ner på farstukvisten. Jag skrapade ihop jorden igen, kanske slank några frön med, och hoppas på det bästa.

Jag vill passa på att visa hur det ser ut på framsidan av huset just nu. Barnens leksaker ligger kvar ute i snön. De plockade fram dem ur skjulet i helgen och varken jag eller de har plockat bort dem. Och ser man på, ett ditblåst randigt plastband ligger och skräpar under syrenen. Då menar jag till höger om fönstret som skriker efter att bli ommålat. Den uppmärksamma kan också se den vita ljusslingan i plommonträdet. Den är trasig sen ett år.

På baksidan ligger en pulka övergiven. Lite mer leksaker, en bob, en balja och en skyffel har hamnat i en hög och ja, det verkar som om barnen har hittat ett trasigt paraply som var på väg till tippen och slängt dit det också.

Till sist. Min nyplanterade klätterros, Iceberg, har gått av. Den hade förmodligen klarat sig om jag hade fått upp spaljén den ska klättra på innan vintern.
Se där, nu vet ni allt. Men jag hade som sagt kunnat blogga om krokusen. Det ska jag göra en annan dag.