Trånar efter häck

På vår 50-talsgata har de flesta kvar de friväxande brudspireahäckar som var standard när området byggdes. Vi också. Den som kör här i början av juni tjusas av de vita kaskader som löper som en lång rand längs gatan. Det är fantastiskt vackert. Tyvärr tycker jag häcken är orimligt tråkig årets övriga 51 veckor. Den ger bra insynsskydd, men det är allt. Jag har funderat på att formklippa den, men då försvinner den 52:a veckan också. Det blir inte mycket blomning kvar och jag har inte sett någon riktigt snygg formklippt brudspirea, även om det funkar. Ett annat alternativ är att byta ut den, men den fyller sin funktion alltför bra för det och jag har tusen andra projekt som går före i prioriteringsordning. Dessutom tar det evigheter att få en sådan uppväxt häck som den vi har. Min senaste tanke är att plantera en annan lägre och stramare häck innanför. Den planen blev bekräftad när jag lånade Ulla Molins Leva med trädgård på biblioteket häromveckan (jättebra bok, läs den). Hon talade sig varm för dubbelhäckar. Jag har det redan på ett annat ställe i min trädgård, men ut mot gatan ska det bli riktigt utpräglat tänker jag. Kunde Ulla Molin så kan väl jag.