torsdag 17 januari 2013

Grattis huset

Hurra! I dag är det på dagen tio år sedan vi flyttade in i det här huset och jag fick min efterlängtade trädgård. Så här såg det ut då.  Jag anade inte då hur mycket jag skulle älska den tio år senare. Vi tittade på huset en ruggig novemberdag och när vi flyttade in var trädgården täckt av ett tjockt snölager. Vi såg inte mycket av tomten, mer än att den var... lummig. Tanten som bodde i huset hade bott här i 47 år, men inte orkat med att sköta trädgården de sista 10-15 åren.  Det var vildvuxna buskar och träd. Doftschersminerna var tio meter höga och spirean nästan lika bred. Första våren hann vi inte mycket mer än att beskära. Å ena sidan trodde jag nog att jag skulle ha hunnit förverkliga fler planer efter tio år, men å andra sidan har jag hunnit en hel del när jag ser tillbaka. Det finns en altan, ett uterum, ett utekök, några träd färre, några träd fler och ganska många nya rabatter på den här platsen i dag. Och så har jag fött två barn under tiden också. De är söta och alldeles perfekt underbara, men de sinkar mig i trädgården :-)

6 kommentarer:

  1. Man ska ju hinna njuta också! Du, har du hört talas om barnarbete, de är små men effektiva sägs det. I alla fall innan de kommit in i tonåren. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag njuter nästan hela tiden jag är i trädgården. Det är bara när jag blir uppslukad av något stort projekt som jag kan förlora närvaron och bli otålig. Ser fram emot att barnen kan bli lite mer effektiva :-)

      Radera
  2. Grattis också till dig som har idéer och utrymme kvar att "förverkliga" ihop med barnen.Lär dem äta ravioli direkt ur burken så kan du trädgårdera hur mycket och hur länge du vill :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gör mitt bästa för att uppfostra dem till trädgårdsnördar :-) Idéerna komemr nog aldrig ta slut...

      Radera
  3. Grattis till det.
    Tiden går fort och man ser inte alltid det man gjort utan bara det man inte gjort. Så det är bra att tänka efter ibland och se vad man har gjort. Oftast mer än vad man tror.
    Ha en skön helg
    Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant som det är sagt, Annika. Jag har haft så lätt att tänka på alla planer som inte har blivit förverkligade att jag har glömt att se allt jag har gjort. Men jag har blivit bättre på att leva i nuet med åren. Det är ändå det enda som räkas :-)

      Radera

Tack för att du skriver här! Då blir jag glad! Nu kan dessutom vem som helst kommentera, inte bara du som är inloggad i Blogger.