söndag 13 januari 2013

Verkligheten hittade mig - attans



Min väninna har nyss köpt hus i samma förort som jag och som Stockholmsbo är man inte bortskämd med kompisar på promenadavstånd. Häromdagen ringde hon på för att hämta mig för att vi skulle gå och träna. Jag satte på mig jackan och följde med ut. Och blev förvånad. Va?! Är det vinter fortfarande?! Jag hade just suttit och frösurfat en lång stund, läst trädgårdsböcker större delen av dagen och var helt inne i en annan årstid. I min hjärna var det dags att så, i mitt hjärta ljuset var på väg och trädgården i startgroparna för en ny säsong. Jag skrattade åt min reaktion då, för jag visste ju rent logiskt hela tiden att det var vinter, men sen den kvällen längtar jag efter våren så att hela min kropp känner det. Det gör nästan ont. Vintern känns oändligt lång och kall och våren så långt borta. Hoppfullt går jag en trädgårdsrunda och letar efter vinterskönhet, men jag har svårt att uppskatta den nu. Ja, visst är det jättesnyggt med snö på grenarna på plommonträdet vid dörren, släta snötäcken och kyla, men jag är verkligen inte på humör. En liten aning kan jag glädjas åt murgrönan jag planterade under balkongen i somras. Den är väl för all del grön och fin. Men allvarligt, jag vill ha vår nu.

9 kommentarer:

  1. Tanken är stark!Inbillning inte bara av ondo.Vår? Jag är nöjd om jag får sol. Åtminstone lite ljus.Och kanske lite värme. Och gärna lite fler kulörer än grått, vitt och brunt. Och...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, bättre vår i tanken än ingen vår alls :-) Men jag håller med. Skulle också nöja mig med solsken ett tag.

      Radera
  2. Vi är många nu som är less på vintern. Jag vet att det dröjer med vår - februari brukar vara vår mesta vintermånad här i Malmö - men kan inte låta bli att längta och leta vårtecken.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att hitta likasinnade. Jag brukar faktiskt inte vara så här desperat, men så blir ju trädgårdsfixeringen bara värre med åren också :-) Kram!

      Radera
  3. Ja det är sammahär, längtar också efter att sätta fingrarna i jorden. Tur man kan pyssla med pelargonerna oc h lite frösådder så här års.
    Det är en gammal sockertopp jag har i min rabatt!
    Ps! Försök att ta bort den jobbiga ordkontrollen!
    Kram Ulrika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sockertoppen var fantastisk! Och jag tröstar mig också så gott jag kan. Har lagt en fet fröbeställning och hoppas att det botar den värsta längtan. Kram!

      Radera
    2. Och tack för tipset om ordkontrollen. Jag ska se vad jag kan göra.

      Radera
  4. Men först ska vi åka lite skidor! Hurt, hurt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Okej, lite skidor. Får jag vår sen då?

      Radera

Tack för att du skriver här! Då blir jag glad! Nu kan dessutom vem som helst kommentera, inte bara du som är inloggad i Blogger.