Inspiration från tant Nenne

Om jag någonsin har tänkt att det inte är idé att plantera något eftersom det tar för lång tid på sig att bli fullvuxet ska jag sluta med det nu. Jag lovar. Jag skulle egentligen vara på ståndsmässigt 50-årskalas i kväll, sova på hotell och ha barnfri dag med min man i morgon. Det blev inget av det. I går kväll blev min fyraåring magsjuk och ställde därmed alla planer på ända. Min man är nu på galej ensam. Det är honom väl unt för all del. Själv firar jag lördagskvällen med senaste Allt om trädgård och inspireras av 90-åriga Nenne. Hon har skött sin trädgård själv sedan 1967 och konstaterar att hon för ett par år sedan tänkte att den nu faktiskt hade blivit som hon ville ha den. Fantastiskt tänker jag, då har jag 50 år på mig. På ett halvsekel hinner de flesta växter komma en god bit på väg. Vete sjutton om jag inte ska plantera en ek till sommaren.

Jag hoppas att jag också kan ligga på alla fyra i rabatten när jag är 90. Hur det än blir med den saken finns det något vackert i det tidlösa i att älska sin trädgård. Generationer har gjort det före mig och vi kan dela den känslan. Det är fint.