Möte i mörkret

Jag är ensam. Ljuset inifrån når precis fram till bänkarna med ljung och en som håglöst har placerats precis invid dörren men hyllorna, sommartid lockande med färg och liv, gapar tomma. Regnet smattrar mot plåttaket. Den fuktiga novemberkylan biter i mina händer. Ett ljud får mig att vända mig om. En välfriserad blond kvinna tittar ut genom dörren, men försvinner snabbt in igen. Tystnad nu. Jag söker mig längre ut i mörkret, utanför taket. Jag känner regnet tränga in under kragen i nacken men jag bryr mig inte. Jag har väntat länge nog med att köpa den påse jord jag behöver för höstens sista frösådd. Jag trevar mig fram och är nästan framme vid jordsäckarna när något blänker till. Är det en skylt? Kisande tar jag ett par steg närmare. REA 70%. Händerna hettar till. Mina våta kinder känns ljumma nu. Jag skrattar tyst för mig själv.

Tre japanska järneksplantor och en flätad pilbuske senare åker jag hem från perennavdelningen på Plantagen i Farsta. Jag har vadderat några lerkrukor med hyvelspån. Så ska de klara sig över vintern är det sagt. Japansk järnek lanseras av vissa trädgårdshandlare som ersättning för den svampsjukedrabbade buxbomen och de lovar en lättskött växt med god tillväxt som passar bra för låga häckar och formklippning. Och så är den vintergrön så klart. Andra säger att den är kinkigare än buxbom, växer långsammare, är petig med jorden och behöver rätt läge för att trivas. Vi får se. Det var ju 70 procents rea, så jag har råd att testa. Och ja, jorden kom med den också så om inte annat borde jag ha några spirande perenner framåt våren.