måndag 5 november 2012

Mitt sorgebarn och största tillgång


Otaliga är de projekt jag planerar i mitt huvud. Ofta har jag därför en tendens att bara se allt jag inte har gjort ännu. Så fort en plan är verkställd hamnar jag i tanken redan i nästa projekt. Det är en dålig ovana som jag medvetet motarbetar så gott jag kan.

Längst bak på vår tomt har vi ett berg som övergår i skog. Det ger liv och dynamik till trädgården och jag älskar att det finns där, men det har en tendens att bli helt översållat med gräs. Det är vackert i juli när allt är klorofyllstint och vajar i vinden, men övrig tid är det tråkigt. Överväger att spola bergsskrevorna rena med högtryckstvätt för att kunna få in annat. Planerar ett litet trädäck till höger i bild, en trätrappa där plankan ligger nu och funderar på om jag på något sätt kan förstärka sikten in i skogen som finns mellan träden mitt i bilden. Jag tänker och tänker och tänker men har mycket svårt att bestämma mig. Kanske tar jag tiden i vinter och gör en noggrann plan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du skriver här! Då blir jag glad! Nu kan dessutom vem som helst kommentera, inte bara du som är inloggad i Blogger.